Nu kommer den!
Må Spagetti och köttfärssås
Ti Te och mackor (ska till frissan direkt efter jobbet, både Maken och jag)
On Korvgryta
To Kokt torsk med ägg- och persiljesås
Fre Biff Rydberg
Lö Citronkyckling med honung
Sö Ärtsoppa
Ja, jag vet att ärtsoppa är torsdagsmat. Men jobbar man borta hela dagarna är långkok helgmat! Ska jag äta ärtsoppa ska jag laga den själv, inte köper jag färdigt...
När jag ändå var igång har jag redan gjort matsedlar för de följande två veckorna också :-D
Nej, nu ska jag ta och göra mig i ordning! Ska åka iväg med Maken. Han släpper av mig utanför gymmet, så handlar han när jag tränar. Så hämtar han mig när han har handlat klart. Bra arbetsfördelning, tycker jag :-)
Fredag!
I morgon blir det revision. Ska utöva mitt en-gång-om-året ideella arbete som revisor i en lokalförening. Bäst att jag förbereder mig idag.
Söndag, varför inte träna lite? Om inte kan jag ju tillsammans med Maken rensa bland våra saker. Det kan behövas... Får se om jag orkar ta tag i matsedeln på allvar också. Kanske...
Måndag börjar jag ett nytt uppdrag!
Det ska bli så kul!
Hela familjen ska se dessa i Globen! Ska bli så kul! Och helt i Stora Sonens anda är det också. Vi hade inte kunnat hålla honom därifrån, om han levt idag.
Måste bara tipsa om en blogg jag fick tips om!
Nu har vi snö...
Nilla bad mig berätta om min kemilärare...
Nilla ville att jag skulle berätta om min kemilärare jag hade på högstadiet. OK, här kommer det.
Alla elever skulle sitta i bokstavsordning på efternamnet...
Han hade ett speciellt sätt att hälsa på dem som kom försent. Det räckte att hälsa en person per några årskurser på hans speciella sätt. En av killarna i min klass kom försent en av de första lektionerna vi hade med honom. Om jag minns rätt alltså, betänk att jag gick i högstadiet första halvan av sjuttiotalet. Då tar läraren ett snabbt och fast grepp om brandsläckaren han hade bredvid sig, drar bort sprinten, riktar den mot killen och sprutar. En kort , men effektiv dusch med en skumsläckare. Ingen kom försent till kemilektionerna på flera år efter det!
En annan lektion (kommer inte ihåg vad han skulle visa med det) så fick vi veva ner mörkläggningsgardinerna när han hällde upp en hög med militärgrönt granulat på bänken längst fram. En bänk i trä. Sedan körde han ner näven i toppen på högen så det blev en grop. I gropen hällde han ett orange granulat och släckte sedan lyset. Ni kommer väl ihåg att bänken han hällde allt på var av trä? Fram med bunsenbrännaren ha hade tänt på innan han släckte lyset... Lågan mot toppen av det orangea granulatet, och det blev som en vulkan!
Han visade också hur man gjorde vatten (tror jag det var). Då höll han en skål med öppningen neråt och fyllde den delvis med väte från en gastub. Sedan fyllde han på syre från en annan tub. Fram med en tändsticka, och jisses vad det small! Skålen blev dock blöt på insidan, om jag minns rätt.
Vi skulle blanda en basisk vätska med en sur. Kommer inte ihåg vad det var för basisk, men den sura var saltsyra. I med något som gjorde att vätskan blev blå med den ena vätskan och gul med den andra. Sedan skulle vi blanda de båda vätskorna tills det blev grönt. Då skulle det gå att dricka, sa han. Hur som helst, han drack av den, jag tror att några av killarna smakade på den men jag vågade inte. Fegade ur på det...
Det var vad jag kommer ihåg just nu i alla fall. Jag håller med Nilla, kemilärare är lite galna!
Hursomhelst, allt är säkert preskriberat, jag gick i högstadiet i början på 70-talet!
Men snälla blogger...
Hur mår jag idag?
Det kan man fråga sig.
Ska snart börja ett nytt uppdrag som gör att jag får träna på att arbeta ännu närmare Rättsmedicinska i Solna, och Bårhuset. Det blir ett uppdrag på två månader. Det kändes sådär att gå dit, men såg det i alla fall inte på vägen från bussen till huset där jag ska arbeta.
Jag har insett att vi har två barn till att finnas till för. Min Make är verkligen en klippa, trots att han har sin egen sorg också, efter vår Stora Son.
Jag fick tio samtal med psykoterapeut, och med hans hjälp och musiken (läs Bruce Springsteen) har jag kunnat åka t-bana (de gamla blå vagnarna) igen utan att känna mig kräkfärdig. Det är skönt.
Utan familjen, släkten och alla vänner IRL och på webben och många andra ej nämnda men absolut inte glömda av mig, skulle jag inte överlevt.
Men hur mår jag egentligen? Jodå, ibland riktigt bra, men det går i vågor. Ibland riktigt dåligt också. Det är nog som livet för de flesta, men med rätt så mycket djupare vågdalar än vad de flesta har.
Dåså. Iväg och titta på ett nytt uppdrag i morgon.
Var inte kul alls, förra gången jag var där. Det vill jag aldrig mer uppleva.
Det blev en sovrumslampa!

En som liknar denna, men lite mer tillplattad. Vit. Ska nog skaffa dimmer till sovrummet så småningom.
Det blir nog bra med det.
Men jag såg ingen taklampa som passade min smak till vardagsrummet. En ny golvlampa såg jag, men vi köpte inte den nu. Blir nog senare. Jo, vi jag behöver en ny sådan, sedan Maken gav bort min till Sonen...
Har länge tänkt på en ny taklampa
Bild kommer senare om vi hittar någon.
Då var årets värsta dag avklarad igår.

Resten kan bara bli bättre.
Gott Nytt År!
Vi är så mätta fortfarande att vi kan säkert vänta en timme till eller två innan efterrätten.
Vad vi åt?
Oxfilé, potatisgratäng och en sås jag gjorde i stekpannan snabbt efter att köttet var färdigstekt. Jag puttrade då ur stekpannan med grädde, salt och peppar, lite soja och smulade torkade trattkantareller. Kokt färsk grön sparris till. MUMS!
Sista arbetsdagen för året gjord!
I morgon blir det fullt upp. Upp på morgonen, Maken äter frukost men inte jag. Maken skjutsar mig till provtagning, och sedan får jag äta frukost. Gaaaahh, gillar inte fasteprover!
Någon gång under förmiddagen får jag ett telefonsamtal, och personen och jag ska stämma av.
Sedan lunch, och efter lunchen ska jag ner till DSK för att kolla blodtrycket.
Dessutom ska Maken och jag hinna handla inför nyår och några dagar till.
Hem och fixa middag...
Tror jag är trött i morgon kväll även utan att arbeta.
Arbete!
Bl a fira nyårsafton. Hoppas verkligen att nästa år blir så mycket bättre än 2010 och 2011.

